Äventyrsroman från Röda Havet och Mekka
Fullständig översättning från originalupplagan av
Axel Kerfve
Kommanditbolaget Chelius & Co.,Stockholm,1913.
1. Abu-Seïf.
2. Två mystiska kvinnor och ett nattligt äventyr.
3. Hur jag åter fick tag i Halef.
4. I "Moder Evas" stad.
5. En öknens dotter.
6. Ett underligt bröllop.
7. Svåra instruktioner.
8. Mitt äventyr i Mekka.
9. Hur Abu-Seïf gick i snaran.
10. En kuriös engelsman.
11. Hästtjuvarna.
12. Bland arabiska nomader.
13. Scheikens fest.
14. Hur jag vann världens finaste häst.
Abu-Seïf.
"Och. Guds ängel, som hade gått framför Israels här flyttade sig nu ochgick bakom dem; molnstoden, som hade gått framför dem, flyttade sig ochtog plats bakom dem, och kom så emellan egyptiernas här och Israelshär; och molnet var där med mörker, men till— lika upplyste det natten.Så kunde den ena hären icke komma uppå den andra under hela natten.
Och Moses räckte ut sin hand över havet; då drev Herren undan havetgenom en stark östanvind, som blåste hela natten, och han gjorde såhavet till torrt land; och vattnet klövs itu.
Och Israels barn gingo mitt igenom havet på torr mark, under det attvattnet stod såsom en mur till höger och vänster om dem.
Och egyptierna, alla Faraos hästar, vagnar och ryttare, förföljde democh kommo efter dem ut till mitten av havet.
Då nu morgonväkten var inne, blickade Herren på egyptiernas här ureldstoden och molnskyn och sände så förvirring i egyptiernas här; ochhan lät hjulen falla från deras vagnar, så att det blef dem svårt attkomma framåt. Då sade egyptierna: ‘Låt oss fly för Israel, ty Herrenstrider för dem mot egyptierna’.
Men Herren sade till Moses: ‘Räck ut din hand över havet, så attvattnet vänder tillbaka och kommer över egyptierna, över deras vagnaroch ryttare.
Då räckte Moses ut sin hand över havet, och mot morgonen vände havettillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna, som flydde, möttesdärav och Herren kringströdde egyptierna mitt i havet.
Och vattnet som vände tillbaka, övertäckte vagnarna och ryttarna, helaFaraos här, som hade kommit efter dem ut i hafvet; icke en enda av demkom undan.
Men Israels barn gingo på torr mark rätt igenom havet, och vattnet stodsom en mur till höger och till vänster om dom.
Så frälste Herren på den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israelsåg egyptierna ligga döda på havsstranden.
Och när Israel såg, huru Herren hade bevisat sin stora makt påegyptierna, fruktade folket Herren; och de trodde på Herren och på hanstjänare Moses."
Jag måste tänka på detta ställe i Andra Moseboken (14 kap. v.19-31),när jag höll in min häst i Hirons eller Hiroths dal, mot Baal Zephon,för att låta min blick glida över Röda havets glittrande böljor. Detkom även över mig något af den fruktan, som Herren måste ha uppväcktuti israeliternas hjärtan. Men jag kände inte någon bävan för dettaelement som dessvärre ännu alltid inte är att lita på, utan detkom över mig något av denna andäktiga stämning av bävan, som varjetroende känner när han beträder en ort, hvilken omtalas i de bibliskahistorierna, känslan av att här hade den Eviges fot rastat, oc